Victoriafallen

Idag gick vi runt de mäktiga Victoriafallen. Blev helt tagen av hur stort det faktiskt är. Vi var dock där vid helt fel tidpunkt, om man vill ha riktigt bra bilder. Glömde kvar fästet till stativet så där rök mina chanser ändå. Pga regnsäsongen var det knappt någon sikt av all dimma när vi kom som närmast. Gissa om man..blir..blöt! Jag skyddade min kamera med mitt liv. Var sjukt kul att gå över bron där man blir som blötast och få en rejäl dusch. Om jag inte haft kameran med hade jag lätt sprungit runt där ett tag. Det är så fuktig och helt annorlunda miljö vid Victoriafallen än vad det är annars i Zambia, som att komma till ett helt annat land. Påminde om vilken regnskog som helst i Malaysia.

Imorgon är en jättestor dessertbuffé inbokad på eftermiddagen. Ja..det är ju bara för bra för att vara sant för en sockergris som jag. Snacka om sugar-hangover dagen efter ;)

Riktigt smart att man sitter här kvällen innan och käkar upp hela sin burk jordnötssmör. Nja min mage mår inte så bra just nu.

Jag kan ärligt talat säga att jag har ganska mycket hemlängtan nu....för typ första gången i mitt liv, och efter bara tre veckor. Det bara sköljde över mig. Klart att jag njuter till viss del att vara här men kan inte undvika att få den känslan ibland.

Och jag behöver en dos av mina vänner där hemma. Alltså hur sjutton kommer jag nånsin kunna plugga/flytta utomlands om jag inte ens kan vara utan er ett par veckor?  Ni är oersättliga!

Sitter i matsalen och sjunker in i mitt classicalmusic-mode. Denna serie/film är cheesy men såååå fin, hehe.

Malin a.k.a "Mbweeda".

Jag kan inte fatta att tiden gått så snabbt redan! Knappt en vecka kvar tills vi drar och tre dagar efter det föds det nya lejonungar. Så jäkla surt. Får nöja mig med att se nyfödda kattungar i slutet på denna vecka.

Tre underbara guider har tagit ledigt nu också och kommer inte tillbaka förrän efter vi har åkt så det var riktigt tråkigt. Faray, Lunda och Ian. Efter bara en och en halv vecka har man ändå lärt känna dem så bra så det var ganska sorgligt. Men man har ju iallafall facebook ;)  Jag bad Lunda och Faray komma på ett nytt namn för mig eftersom dem flesta har svårt att uttala mitt ...och dels för att det bara är så tråkigt! Det fick bli "Mbweeda" som betyder minne. Ironiskt?  Haha just för att jag har så dåligt minne och alltid glömmer kvar min såkallade "gåpinne" under lejonpromenaderna tyckte dem det passade mig perfekt. Inte världens vackraste namn direkt men det får godkänt :)

Annars idag så har en ny volontär anlänt. En äldre tjej från Göteborg så nu är vi fyra. Ganska mycket inplanerat nu och känner tidspress över att få så grymma bilder so möjligt under den korta tid som vi har kvar här.
Nu är jag för trött för att skriva mer ikväll så tills dess, godnatt

Från Lundas fotbollsträning

Efter en halvtimme av starkt och platt solljus blev det mulet för en stund och ljuset blev så dramatiskt som jag ville ha det, så mja jag blev väl nöjd med några stycken (No shit? haha)

Ett smakprov

Ja kvalitén kan jag som sagt inte göra något åt, allt blir bara utfrätt när jag lägger in här från lightroom

Summering av min vistelse i Zambia

Eftersom jag inte berättat någonting om min vistelse i Zambia sedan jag anlände här i lördags blir det intensiv läsning för de som orkar läsa igenom. Orden kommer inte göra rättvisa för allt jag får uppleva här, men i'll give it a go. Okej, var ska jag börja?

Som nämnt så bor och arbetar vi som volontärer på Mukuni Big Five Reserve.( http://www.mukunibig5.co.zm/ )  utanför Livingstone, bara ett stenkast från Victoriafallen. Här föds det upp hotade arter, främst lejon, jeparder, caracaler och elefanter och vårt arbete kretsar just kring till att ta hand och motionera dem, mata och städa inhängnaderna. Det är inte så intensiva arbetsdagar som man tror när man läser själva volontärprogrammet, utan man hänger mest med på t.e.x lejonpromenader och andra aktiviteter för att bara umgås med djuren och interagera med dem och bara det i sig är väldigt lärorikt, för våra guider som leder dem här aktiviteterna är så otroligt engagerade och lär ut mer praktiskt om vad som är viktigt inom djurvård. Jag älskar verkligen alla i personalen. Var och en är så unika på sitt sätt och väldigt vänskapliga mot oss volontärer så det bildas en bra gemenskap. Dem är så roliga och retas med en hela tiden vilket gör dagarna så himla mycket bättre och humöret blir på topp när man går upp på morgonen. 

Cliff, vår manager är framförallt en riktig stjärna. En riktig vilde som är uppvuxen i Afrika men har vita föräldrar. Vi äter ofta lunch och middag med han och hans brittiska flickvän Lucy och varje gång berättar han dem sjukaste historierna man nånsin kan tänka sig om hans uppväxt i bushen och ofattbara händelser han varit med om. Antingen så sitter jag där och bokstavligen gapar, eller skrattar tills jag tappar andan. Ni skulle bara veta hälften..men tänker inte ta upp något mer av hans privatliv på en blogg. Hans liv låter iallafall som det är taget ur en film. Eftersom han varit tvungen att växa upp snabbt är han väldigt väldigt mogen för sin ålder. Bara två år äldre än mig. Jag säger då det.

 När vi kom hit var det tre andra volontärer här. Sofia, en svensk i min ålder, Darien, tjej från Kanada och Lena, en äldre svensk. Darien och Sofia åkte bara dagar efter att vi kom så nu är det bara jag, Jakob och Lena kvar. Det är bra med få volontärer eftersom allt blir mer personligt men jag hade ändå önskat att vi var fler. Vi har ganska mycket fritid mellan dessa aktiviteter och det finns inte mycket annat att göra i området så man tar det mest lugnt. Värmen kan bli rätt outhärdlig mitt på dagarna så dem flesta tar siesta, vilket kan vara rätt skönt men när jag är utomlands såhär kan jag bli ganska rastlös och det känns som att jag bara slösar på tiden jag har här ibland. 

Vi får skjuts ibland in till stan eller andra platser vi vill besöka, som häromdagen när vi besökte den hederliga byn. Här bor folk som man gjort i hundratals år så det var väldigt intressant att se den sidan av Livingstone också. Nyfikna barn kom fram och ville modella framför kameran och ta på den, eftersom det är något dem inte är vana vid. 

Jag och Lena tog en dags "ledigt" för att ta en riktig chilldag på ett hotell och vistas vid poolen. Väldigt skönt, dels för att vi inte har en pool själva och för att värmen tar kål på en ibland. Att bara få ta ett dopp någon gång ibland hade varit gött men inträde kostar 100 kr så det var både första och sista gången.

Finns hur mycket som helst att berätta men inte roligt för nån annan att läsa. 

En vanlig dag ser oftast ut så att vi är klara 6.45 och vi sätter igång med en aktivitet beroende på vad besökare vill göra, antingen lejonpromenad, gepardpromenad, elefantridning m.m. Vi hjälper guiderna och underlättar deras arbete med turisterna samtidigt som vi själva "pysslar" med djuren och fotograferar. Efter första aktiviteten är det frukost och oftast en till aktivitet efter det. Sedan har vi lunch samt fri tid till klockan tre då dagens sista aktivitet kör igång. Ledigt efter det och middag vid sju så är den dagen slut och jag slocknar tidigt med ljudet av chakaler utanför mitt rum eller lejonens rytande.

Vi tar endast med unglejonen Daina, Terry och Chalway på lejonpromenaderna just nu. De andra har vuxit ur det stadiet då man fortfarande kan gå med dem. Efter en vecka har man lärt känna djuren lite mer på djupet och jag har nog mina favoriter, både bland djuren och guiderna haha :)

Bland geparderna har vi Lulu, Magaiza, Susy och Lily. Lulu och Magaiza går vi för det mesta med. Skillnaden här är att vi använder koppel med geparder och låter lejonen gå fritt. Det är strikta regler hur man ska förhålla sig till djuren eftersom dem fortfarande är vilda i sina instinkter, och vad som helst kan hända när som helst.

Vad har mer hänt på sistone då. En av guiderna vid namn Lunda spelar mycket fotboll så jag hängde med honom till en fotbollsmatch efter hans "skift" för att fotografera hans lag in action, vilket var väldigt kul. När man väl är i Afrika måste man ju se lite fotboll, right?  Dem var grymt duktiga och fick en hel del bilder som jag blev nöjd med så det var värt.

Igår blev det en lugn kväll. Vi köpte en drös med godis och drog igång en film i Jakobs dator, eftersom vi inte har något tv rum eller lounge för tillfället. Fanns inget annat att titta på än Lenas film "Sliding doors" men den var bra. Inget annat inplanerat för kommande veckan förutom givetvis Victoriafallen, en dagstur till en nationalpark på fredag och kanske någon utgång nästa helg med Cliff och Lucy.

Cliff och Mukuni big five brukar även, tillsammans med volontärerna åka ut till skolor i Zambia för att föreläsa om djuren och visa upp bland annat geparden Lulu för att väcka uppmärksamhet kring dem utrotningshotade djuren. Man kan tro att folket i Afrika ska veta åtminstone något om djuren som lever i dess egna land men vi fick tydligen veta att allt är ganska främmande för bland annat studenterna här.
Vi fick äran att åka på en sån här educational tour för några dagar sedan och det var det största hittills så både pressen och nationell TV har vi hamnat i. Haha jag önskar att vi kommer få se något av det som filmats  :)

 Darien och Martin(guide)

 Barnen i den lilla byn

 Kvinnorna ska ha credit. Det var TUNGT!

 Lulu och Lunda

  Cliffs föreläsning på vår "Educational tour" med Lulu

Lulu drog till sig all uppmärksamhet minst sagt

AFRIKA!

Ett kort inlägg om klassresan till Sydafrika. Lite updates om Zambia kommer förhoppningsvis upp imorgon. 16 Mars far klassen och tre stycken från fiolåret till Afrika för att spendera ca fyra dagar på Entabeni Game Reserve, för att fotografera samt njuta av Safaris. Även om dagarna var planlagda från början så blev det ändrat, främst pga att det blev problem med vissa safarivägar. Var väl både bra och dåligt att det inte blev riktigt som planerat. Detta är även tidsoptimisternas land har jag lärt mig nu, haha. Vi fick uppleva allt och lite till..eller ja, nästan. Min leopard fick jag dock inte se...men jag är riktigt nöjd annars. Bra service och otroligt skön och trevlig personal. Dem är så kunniga och ser till att man får bra fotochanser. Tumme upp för det!  Hade inte förväntat mig att nätterna skulle vara så kalla i Sydafrika så blev lite småkyligt när man åkte ut innan soluppgången. Jag och Hanna delade rum. Fast nej, vi får ju inte glömma mössen förstås.

Det var lite kort om Sydafrika. I fredags sade jag och Jacob adjö till klassen för att fortsätta resan i Mukuni Game Reserve i Zambia för att volontärarbeta och fotografera för våra slutprojekt. 

Lite vardagsbilder från Sydafrika. Nu blev det som det blev med kvalitén, jag är så oproffsig i lightroom så kan inte finna funktionen för att optimera det till bloggen men ja, man ser ju något iallafall haha.