Ett smakprov

Ja kvalitén kan jag som sagt inte göra något åt, allt blir bara utfrätt när jag lägger in här från lightroom

Summering av min vistelse i Zambia

Eftersom jag inte berättat någonting om min vistelse i Zambia sedan jag anlände här i lördags blir det intensiv läsning för de som orkar läsa igenom. Orden kommer inte göra rättvisa för allt jag får uppleva här, men i'll give it a go. Okej, var ska jag börja?

Som nämnt så bor och arbetar vi som volontärer på Mukuni Big Five Reserve.( http://www.mukunibig5.co.zm/ )  utanför Livingstone, bara ett stenkast från Victoriafallen. Här föds det upp hotade arter, främst lejon, jeparder, caracaler och elefanter och vårt arbete kretsar just kring till att ta hand och motionera dem, mata och städa inhängnaderna. Det är inte så intensiva arbetsdagar som man tror när man läser själva volontärprogrammet, utan man hänger mest med på t.e.x lejonpromenader och andra aktiviteter för att bara umgås med djuren och interagera med dem och bara det i sig är väldigt lärorikt, för våra guider som leder dem här aktiviteterna är så otroligt engagerade och lär ut mer praktiskt om vad som är viktigt inom djurvård. Jag älskar verkligen alla i personalen. Var och en är så unika på sitt sätt och väldigt vänskapliga mot oss volontärer så det bildas en bra gemenskap. Dem är så roliga och retas med en hela tiden vilket gör dagarna så himla mycket bättre och humöret blir på topp när man går upp på morgonen. 

Cliff, vår manager är framförallt en riktig stjärna. En riktig vilde som är uppvuxen i Afrika men har vita föräldrar. Vi äter ofta lunch och middag med han och hans brittiska flickvän Lucy och varje gång berättar han dem sjukaste historierna man nånsin kan tänka sig om hans uppväxt i bushen och ofattbara händelser han varit med om. Antingen så sitter jag där och bokstavligen gapar, eller skrattar tills jag tappar andan. Ni skulle bara veta hälften..men tänker inte ta upp något mer av hans privatliv på en blogg. Hans liv låter iallafall som det är taget ur en film. Eftersom han varit tvungen att växa upp snabbt är han väldigt väldigt mogen för sin ålder. Bara två år äldre än mig. Jag säger då det.

 När vi kom hit var det tre andra volontärer här. Sofia, en svensk i min ålder, Darien, tjej från Kanada och Lena, en äldre svensk. Darien och Sofia åkte bara dagar efter att vi kom så nu är det bara jag, Jakob och Lena kvar. Det är bra med få volontärer eftersom allt blir mer personligt men jag hade ändå önskat att vi var fler. Vi har ganska mycket fritid mellan dessa aktiviteter och det finns inte mycket annat att göra i området så man tar det mest lugnt. Värmen kan bli rätt outhärdlig mitt på dagarna så dem flesta tar siesta, vilket kan vara rätt skönt men när jag är utomlands såhär kan jag bli ganska rastlös och det känns som att jag bara slösar på tiden jag har här ibland. 

Vi får skjuts ibland in till stan eller andra platser vi vill besöka, som häromdagen när vi besökte den hederliga byn. Här bor folk som man gjort i hundratals år så det var väldigt intressant att se den sidan av Livingstone också. Nyfikna barn kom fram och ville modella framför kameran och ta på den, eftersom det är något dem inte är vana vid. 

Jag och Lena tog en dags "ledigt" för att ta en riktig chilldag på ett hotell och vistas vid poolen. Väldigt skönt, dels för att vi inte har en pool själva och för att värmen tar kål på en ibland. Att bara få ta ett dopp någon gång ibland hade varit gött men inträde kostar 100 kr så det var både första och sista gången.

Finns hur mycket som helst att berätta men inte roligt för nån annan att läsa. 

En vanlig dag ser oftast ut så att vi är klara 6.45 och vi sätter igång med en aktivitet beroende på vad besökare vill göra, antingen lejonpromenad, gepardpromenad, elefantridning m.m. Vi hjälper guiderna och underlättar deras arbete med turisterna samtidigt som vi själva "pysslar" med djuren och fotograferar. Efter första aktiviteten är det frukost och oftast en till aktivitet efter det. Sedan har vi lunch samt fri tid till klockan tre då dagens sista aktivitet kör igång. Ledigt efter det och middag vid sju så är den dagen slut och jag slocknar tidigt med ljudet av chakaler utanför mitt rum eller lejonens rytande.

Vi tar endast med unglejonen Daina, Terry och Chalway på lejonpromenaderna just nu. De andra har vuxit ur det stadiet då man fortfarande kan gå med dem. Efter en vecka har man lärt känna djuren lite mer på djupet och jag har nog mina favoriter, både bland djuren och guiderna haha :)

Bland geparderna har vi Lulu, Magaiza, Susy och Lily. Lulu och Magaiza går vi för det mesta med. Skillnaden här är att vi använder koppel med geparder och låter lejonen gå fritt. Det är strikta regler hur man ska förhålla sig till djuren eftersom dem fortfarande är vilda i sina instinkter, och vad som helst kan hända när som helst.

Vad har mer hänt på sistone då. En av guiderna vid namn Lunda spelar mycket fotboll så jag hängde med honom till en fotbollsmatch efter hans "skift" för att fotografera hans lag in action, vilket var väldigt kul. När man väl är i Afrika måste man ju se lite fotboll, right?  Dem var grymt duktiga och fick en hel del bilder som jag blev nöjd med så det var värt.

Igår blev det en lugn kväll. Vi köpte en drös med godis och drog igång en film i Jakobs dator, eftersom vi inte har något tv rum eller lounge för tillfället. Fanns inget annat att titta på än Lenas film "Sliding doors" men den var bra. Inget annat inplanerat för kommande veckan förutom givetvis Victoriafallen, en dagstur till en nationalpark på fredag och kanske någon utgång nästa helg med Cliff och Lucy.

Cliff och Mukuni big five brukar även, tillsammans med volontärerna åka ut till skolor i Zambia för att föreläsa om djuren och visa upp bland annat geparden Lulu för att väcka uppmärksamhet kring dem utrotningshotade djuren. Man kan tro att folket i Afrika ska veta åtminstone något om djuren som lever i dess egna land men vi fick tydligen veta att allt är ganska främmande för bland annat studenterna här.
Vi fick äran att åka på en sån här educational tour för några dagar sedan och det var det största hittills så både pressen och nationell TV har vi hamnat i. Haha jag önskar att vi kommer få se något av det som filmats  :)

 Darien och Martin(guide)

 Barnen i den lilla byn

 Kvinnorna ska ha credit. Det var TUNGT!

 Lulu och Lunda

  Cliffs föreläsning på vår "Educational tour" med Lulu

Lulu drog till sig all uppmärksamhet minst sagt

AFRIKA!

Ett kort inlägg om klassresan till Sydafrika. Lite updates om Zambia kommer förhoppningsvis upp imorgon. 16 Mars far klassen och tre stycken från fiolåret till Afrika för att spendera ca fyra dagar på Entabeni Game Reserve, för att fotografera samt njuta av Safaris. Även om dagarna var planlagda från början så blev det ändrat, främst pga att det blev problem med vissa safarivägar. Var väl både bra och dåligt att det inte blev riktigt som planerat. Detta är även tidsoptimisternas land har jag lärt mig nu, haha. Vi fick uppleva allt och lite till..eller ja, nästan. Min leopard fick jag dock inte se...men jag är riktigt nöjd annars. Bra service och otroligt skön och trevlig personal. Dem är så kunniga och ser till att man får bra fotochanser. Tumme upp för det!  Hade inte förväntat mig att nätterna skulle vara så kalla i Sydafrika så blev lite småkyligt när man åkte ut innan soluppgången. Jag och Hanna delade rum. Fast nej, vi får ju inte glömma mössen förstås.

Det var lite kort om Sydafrika. I fredags sade jag och Jacob adjö till klassen för att fortsätta resan i Mukuni Game Reserve i Zambia för att volontärarbeta och fotografera för våra slutprojekt. 

Lite vardagsbilder från Sydafrika. Nu blev det som det blev med kvalitén, jag är så oproffsig i lightroom så kan inte finna funktionen för att optimera det till bloggen men ja, man ser ju något iallafall haha.

Mobilbilder från en cykeltur på Ålands skärgård och Vårgårda naturfotofestival

Man blir stolt när ens lärare för pryda omslaget av Camera Natura och ett tolvsidigt uppslag

Mm...Tacos till frukost.

Gör oss hemmastadda.

Min enkla boning.

My new beauty

Vår friluftslärare Leif

Om man inte hittar rumsnyckeln kan man antingen sova på internatsoffan...

Eller lösa det på annat sätt.

(Tagen av Dan Kvist med Susannas kamera)

En bild från vår livräddningslektion när jag väntade på att mina kära klasskamrater skulle hitta och rädda mig när jag hade "Stött på en älgko i skogen påväg hem och brutit benet". Inte så illa att bli buren tillbaka till skolan och bli matad med choklad samtidigt som jag får skrika och klaga så mycket jag vill haha

Vad vi gör på naturfotolinjen...

Att fördriva nätter med inspirerande citat..

"Life has many ways of testing a person's will. Either by having nothing happen at all or by everything happen all at once."

"I always find beauty in things that are odd and imperfect. They are much more interesting." - Mark Jacobs.

"Forget the risk, take the fall. If it's meant to be, it is worth it all."

"The best people posses a feeling for beauty, the courage to take risks, the discipline to tell the truth, the capacity for sacrifice. Ironically, their virtues make them vulnerable; they are often wounded, sometimes destroyed. - Ernest Hemingway.

The two most important days in your life are the day you are born and the day you find out why - Mark Twain

"Behind every girl's favourite song is an untold story."

"We spend half our life sleeping, but we spend our whole life waiting. Waiting in lines, waiting for times, waiting to be old enough, waiting for a call. We're always waiting. We just don't always realize it. Waiting for someone to say something, waiting for them to notice you. Constantly waiting for that one person, and they have no idea you're waiting for them."

..och sist men inte minst en gammal goding:

"The world is a book, for those who not travel read only a page"

Emo..tional

Ja, det är en sån dag verkligen. Nervös, glad, spänd, förväntad, rädd...jag vet inte, alla möjliga tankar har snurrat i mitt huvud idag, särskilt angående framtiden när det gäller jobb och allt. Imorse skrev jag till några resefotografer bland annat för praktikplats i Januari, och jag hade inte förväntat mig svar alls eller att jag ens skulle få en praktikplats hos en fotograf som fotar natur, resor eller liknande..men så fick jag svar två timmar senare och vips så fick jag praktik hos res/reklamfotografen Jesper Anhede som svarade riktigt engagerat och att han hoppas få något fotouppdrag utomlands så att jag får möjlighet att äventyra lite, dyka och vara med om det "riktiga". Låter för bra för att vara sant. Att få "Du tar grymma bilder" och "du har både känsla och öga för fotografering" från en proffsfotograf är bara för mycket för mig, jag kan verkligen inte ta för mig av komplimanger. Eftersom det här betyder så mycket för mig blir jag så rörd och typ generad när jag får höra det..ojoj allt kommer på en gång nu haha. Jag är inte van vid någon uppmärksamhet alls inom foto, eftersom jag aldrig riktigt försökt "sälja" mig själv tidigare. Jag har ju så höga krav på mig själv så jag tar aldrig för mig.

Så har jag tänkt en hel del på projektarbetet...eftersom det skulle vara bra att jobba med något som gör att man får en fot in i branschen och förhoppningsvis leda till jobb i framtiden vill jag ju göra något som jag älskar och vill fortsätta med....jag ska kontakta en del volontär/rescue centers och liknande om att fotografera utrotningshotade och omhändertagna djur, och dokumentera deras arbete på det sättet. Att sköta om djur på något sätt och göra skillnad är något jag är säker på att jag vill jobba med och som jag skulle kunna kombinera med fotografering på sidan om...och då försörjer jag mig på det jag älskar. Det är drömmen, och målet...tror jag haha. Frågan är hur jag tar mig dit...och hur jag gör med studerandet efter naturfotolinjen. Troligen kommer jag inte få något jobb som djurskötare eller zoolog utan utbildning..men Sverige eller utomlands?  Utomlands är ju sjukt lockande som vanligt.   Ja, det är mycket just nu. Och det är inte bara jobb..utan allt. Tiden rinner iväg och jag vill bara trycka på paus för att få tänka över allt.

Okej, det här var väl inte så rolig läsning. Nu till lite allmän fakta om hur helgen sett ut. Jag har ätit pizza, för andra gången, på Åland(i know right?) ...jag vet inte hur dem lyckades få mig till det men det var helt okej, jag är ju allätare som dem flesta vet ;) Lite biljard på det blev det sen, och idag körde vi en timme tennisträning vilket var svårt, men sååå kul och jag vill bli mycket bättre. Det är många saker som jag gjort och inte gjort tidigare som jag vill börja med. Jag börjar bli frestad på att spela fiol igen, även fast jag vet hur tråkigt jag tycker det är med lektionerna igentligen...det är själva spelandet, och minnet av när man levde sig in i det som får mig att sakna det. Det är ju så jäkla vackert. Jag vill börja med min löpning igen, bli starkare och uthålligare och börja utöva yoga för jag blir så avslappnad av det. Nu har jag inte möjlighet men jag har iallafall en simhall i närheten så jag får lite motion iallafall. Och så vill jag ta tag i japanskan på riktigt och kunna tala det flytande en dag. Ja, så är det bara!  Hoppas ni haft en trevlig läsning om vad som pågår i mitt huvud. Imorgon ska vi cykla och tälta på Ålands skärgård och när vi kommer hem på torsdagen blir vi förhoppningsvis översköljda med hemmagjorda bakverk och halloweenmys så det ryker om det. På fredag är dagen med stort D :  Vårgårda naturfotofestival. Så ser det ut.

Hej sålänge!